Passiv rökning

Det är inte bara rökaren själv som drabbas av de negativa hälsoaspekterna av att röka, utan även rökarens omgivning. Att passiv rökning är skadligt har länge varit känt, och även om hälsorisken är lägre utsätts passiva rökare för samma hälsorisker som aktiva rökare, om det sker upprepade gånger under en längre period. En rökare drar nämligen endast i sig en fjärdedel av röken från cigaretten. Resten späs ut i luften runt rökaren, och andas in av de i närheten, som på det sättet får i sig nikotin och andra kemikalier som finns i cigaretten.640px-Smoke-by-a-window-in-a-pub

En grupp människor som var särskilt utsatta för detta, och som kände av de negativa hälsoeffekterna av passiv rökning, var restaurangpersonal och serveringspersonal. Länge var det en självklarhet att man kunde röka inomhus på restauranger, caféer och barer, och personalen på dessa platser utsattes därför dagligen för passiv rökning. I många länder, inklusive Sverige, har det dock införts ett förbud mot att röka på restauranger och liknande serveringsställen. Dessa förbud har mötts av motstånd på många håll, inte minst i Sverige. När förbudet var på väg att införas 2005 var det många som förespådde att det skulle drabba restaurangbranschen hårt. Bara ett år senare kunde man dock se att förbudet inte hade påverkat restaurangernas inkomster negativt. Däremot hade det påverkat restaurangpersonalens hälsa positivt. Göran Boethius, överläkare vid tobakspreventiva enheten vid Östersunds sjukhus, menade att man kunde se en halvering av symptomen av passiv rökning hos personalen redan då.

Restaurangägarna kunde också se hur nya kundgrupper tillkom, som tidigare undvikit restauranger och krogar på grund av röken, till exempel barnfamiljer. I många andra länder är det dock fortfarande fritt fram att röka inomhus på allmänna platser.

Göran Boethius var positiv till det stöd som förbudet fått, både från allmänheten och från restaurangbranschen, men han menar att det är viktigt att fortsätta arbeta med liknande förbud inom andra yrkesgrupper, som fortfarande inte är skyddade mot passiv rökning, till exempel hemtjänsten och kriminalvården.